Lettlands moderna historia

Lettlands moderna historia

Strax före andra världskriget 1939 tvingades den sovjetiska ledaren Josef Stalin ingå ett försvarsavtal som skulle tillåta Sovjetunionen att placera trupper i de baltiska staterna. Dock ingick även hemliga tilläggsbestämmelser som att Tyskland och Sovjetunionen skulle dela Östeuropa mellan sig.

Efter att över tusen människor dödades på mindre än ett år tvångsförflyttades presidenten Ulmanis 1940 och en natt i juni tvångsförflyttades även över 15 000 lettländare, judar och ryssar till fångläger i Sibirien. Vid denna tid inleddes också ett förstatligande av industrin och handeln.
När ett lettiskt SS-förband inrättades med order från Adolf Hitler dödades den största delen av hundratusen judar.

Sovjettiden innebar ett hårt politiskt förtryck. Förstatligandet av närlingslivet återupptogs, jordbruket kollektiviserades och kommunistpartiet blev den enda tillåtna organisationen.
Några år senare hade cirka 120 000 människor fängslats, dödats eller blivit tvångsförflyttade samt att 43 000 lettländare sändes till Sibirien på bara ett dygn.

När Folkfronten bildades fick den snabbt en stark ställning och krävde politisk och ekonomisk självständighet, flerpartisystem och marknadsekonomi. Något år senare vann Folkfronten valet till högsta sovjet med 138 av 201 mandat. Då bytte parlamentet namn till högsta rådet och utfärdade sedan en deklaration om återupprättande av Lettlands självständighet. Enligt sovjetledaren  Gorbatjov var dock inte landets självständighetsförklaring laglig och på grund av det strejkade icke-letter i protest mot självständigheten.

Landets självständighet hade fört med sig en ekonomisk kris. Regeringen lyckades vända det ekonomiska läget men röstades ändå bort i valet för att landet var med om en svår bankkris.

Efter några år med god tillväxt drabbades Lettlands export och ekonomi av den ryska rubelkrisen. Premiärminister Andris Skele försökte få ned budgetunderskottet med sänkta pensioner och höjd pensionsålder, men möttes då av starka protester och till slut föll Andris regering.

År 1939: Den sovjetiska ledaren Josef Stalin tvingas ingå ett försvarsavtal.
1940: Presidenten Ulmanis tvångsförflyttas. Men även 15 000 letter, judar och ryssar.
1941: Adolf Hitler inrättar ett lettiskt SS-förband. En stor del av judarna dödas.
1945: Landet blev åter en del i Sovjetunionen och näringslivet återupptogs, jordbruket kollektiviserades och kommunistpartiet var den enda tillåtna organisationen.
1949: 43 000 letter sändes till Sibirien.
1953: Cirka 120 000 människor hade fängslats, dödats eller blivit tvångsförflyttade.
1988: Folkfronten bildas.
1990: Folkfronten vinner valet, och parlamentt, Högsta sovjet bytte namn till Högsta rådet och utfärdar en deklaration om Lettlands självständighet. Icke-letter strejkar i protest mot självständigheten.
1995: Lettland går igenom en ekonomisk kris. Regeringen röstas bort på grund av en svår bankkris.
1998: Lettland drabbas av den ryska rubelkrisen.
1999: Premiärministern Andris försöker få ned budgetunderskottet och sänker därför pensioner och höjer pensionsåldern.
2000: Andris regering faller.

Källa: Landguiden.se

Skrivet av: Johanna