Estlands moderna historia

Estlands moderna historia

 

När tsardömet föll i Ryssland 1917 blev Estland självständigt.

Då ändrar de namnet på huvudstaden, från Reval till det nuvarande Tallin.

Kort efter att landet blivigt självständigt så invaderas Estland av Tyskland. Ockupationen tog slut i november samma år med det Tyska sammanbrottet i första världskriget.

Efter ett lyckat frihetskrig mot Ryssland och men hjälp av en tysk frikår kunde de sluta fred 1920. Där erkände Ryssland Estlands självständighet och avsade sig alla anspråk på estniskt territorium för “evig tid”.

Estland fick en demokratisk författning och genomförde en radikal jordreform.

Ett kommunistparti gjorde ett kuppförsök i Tallin med hjälp av Sovjetunionen men det misslyckades. Den världsekonomiska krisen, återkommande regeringskriser och Estlands utsatta läge nära Sovjet skapade stora förutsättningar för en fascistiskt färgad rörelse. De så kallade Frihetskrigarna.Med ursäkten att vilja skydda demokratin beslöt sig den tillfälliga presidenten att lösa upp parlamentet.

Vid andra världskrigets utbrott 1939 förklarade sig Estland neutralt. Men i ett hemligt protokoll hade Tyskland och Sovjet delat upp östra Europa till varsin del, Estland hamnade i den Sovjetiska delen.

Estland tvingades ingå ett försvarsavtal med Sovjet och ge bort områden för sovjetiska militära baser.

I början av 40-talet anklagade Moskvas regering Estland för att tillsammans med Lettland och Litauen förbereda ett militärt anfall och krävde att landets regering skulle ersättas med an “sovjetvänlig” minister, vilket också skedde

1941 erövrade Nazityskland Estland och behöll det fram till 1944 då Sovjet tog tillbaka det. Efter det gjorde de en brutal förryskning av landet, för de ville att Estland skulle bli mer som Ryssland. De gjorde också så att all industri och jordbruk tvingades att tillhöra staten. Det politiska våldet ökade för befolkningen. På tre dagar tvingades över 20,000 människor från Estland till Sibirien. Ut visningarna höll på ända fram tills den sovjetiska ledaren Josef Stalins död 1953.

Efter stalintiden formades åren av Nikita Chrusjitjov av större öppenhet och lite mindre centralstyrd ekonomi.

Men ryskans status ökade på bekostnad av estniskan.

Rysktalande arbetare massinvandrade som var anställda av stora sovjetiska militärindustri företag. Industrierna byggdes i nordöstra Estland och de estniska myndigheterna saknade inblick och kontroll över.När det sovjetiska presidenten Michail Gorbatjov 1986 presenterade sin (förnyelse eller reformpolitik) började det politiska våldet minska.

I Juni 1988 startade “den sjungande revolutionen” för första gången. Där människor i hundratusentals samlades till nattliga nationella manifestationer på sångarfältet i Tallin. Kort där efter samlades cirka trehundratusen människor (nära en fjärddel av hela landets befolkning) på sångarfältet, där de politiska ledarna för första gången öppet krävde Estlans jälvständighet.

Ett år senare upphävdes beslutet om att tillhöra Sovjetunionen.

Kommunistpartiet förlorade sin makt. Ett nyvalt parlament tillkännagav att en övergångsperiod mot självständighet hade börjat.

Nations namnet från mellankrigstiden Republiken Estland återinfördes, det gjorde den blåsvartvita flaggan också.

I en folkomröstning i mars 1991 fick kravet på självständighet stöd av lite mer än tre fjärdedelar av landets befolkning.

Den estländska regeringen beordrade att landets kommunistparti skulle splittras och att den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s verksamhet skulle upphöra.

Den 20 augusti 1991 erkändes Estlands självständighet av omvärlden och blev medlem i FN.

Regeringen tog bort den ryska rubeln och ersatte den med estniska kronan. Bytet på valutan blev en symbol för det självständiga Estland. I en folkomröstning i september 2003 blev det ja till EU. Det avgörande var argumentet att Estland behövde EU som skydd mot Ryssland.

Våren 2004 blev Estland medlem i både EU och Nato.

Källa: Länder i fickformat: 506 Estland 2013

 

Historia gruppen: Ellinor