Östersjön

 

Östersjön

Östersjön kallas även för Baltiska havet eller Baltiska sjön. Östersjöns yta är cirka 413000 km² och 459 meter djup och ligger i norra Europa. Politiskt gränsar Baltiska havet till Danmark, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Med sina två stora vikar, Finska viken och Bottniska viken liknar Östersjön på något vis en stor flodbädd.

Baltiska havet är cirka 14500 år gammalt och var från början en sjö av smältvatten från inlandsisen. Östersjön har haft olika mycket kontakt med havet och salthalten har därför varierat under tiden. Den kontakt som Östersjön idag har med havet är mycket liten och har varit så under ett par tusen år, och det är anledningen till att vattnet i Östersjön blivit bräckt. Med bräckt vatten menar man en blandning mellan salt och sött vatten. Vattnet i östersjön är en blandning av salt Atlantvatten som har strömmat in genom de danska sunden och sötvatten från den Bottniska vikens älvar och alla andra floder och vattendrag som rinner ut i området. Med tanke på att saltvatten är tyngre än sötvatten ligger sötvattnet vid ytan och det salta ligger vid botten.

Östersjön är ett havsekosystem som likt många andra hav är starkt påverkad av människan bland annat genom jordbruk och fiske. De problem som uppmärksammats särskilt mycket under senare decennier är övergödning, överfiske och miljögifter. Samtidigt är det ett grunt och bräckt hav med låg vattenomsättning och ett fåtal arter, vilket gör det till ett särskilt känsligt och bräckligt ekosystem.  De fiskarter som utgör de största fångsterna i Östersjön är skarpsill, strömming och torsk.

Ett av de stora miljöhoten mot Östersjön är de kraftiga utsläppen av näringsämnen, och det kallas för övergödning. Övergödning betyder att det är för mycket näringsämnen som har tillförts. De viktigaste näringsämnena är kväve och fosfor och de behövs i rätt mängder för att naturen ska fungera. Det finns alltid näringsämnen i havet men mängden har ökat och Östersjön har förvandlats från ett tidigare ganska näringsfattigt hav till att vara oerhört näringsrikt. Kväveläckaget från jordbruket och djurproduktionen, utsläppen från trafiken och det kommunala avloppsvattnet är större än vad havet kan klara av att ta hand om. I dagens jordbruk använder man sig av båda naturligt och konstgjort gödsel i stora mängder för att maximera skördarna. Kväve och fosfor som kommer från gödslet läcker senare ut från åkrarna till vattendrag som för med sig det till havet.  Fosfor läcker också ut från våra egna hem men det mesta rensas bort. Övergödningen gör så att vissa arter gynnas och andra missgynnas.

Skrivet av: Ammar